Vid och snäv i uttryck riktigt brusar 

sanningens hav och hon har varit bakfull 

som en simpel tonårstjej idag. Imorgon 

vuxenhetens hydda träs över darrig kropp. 

Några ropar efter mig ännu och jag sitter 

ännu på toaletten och ryser vid tanken på att 

våga närma mig något i grunden själsförändrande. 

kanske ännu inte vågar. Ser vardagslivets trygghet i 

så många välbekanta rum. Så mycket ledsamhet om mitt 

hjärta skriker till. Åter. Orden är som anteckningar om 

hur fåglar återvänder om våren. Rödstjärt, blåmes. 

Han är rolig, snabb MEN. Inget slår upplevelsen på ön. 
Inget behöver men nog måste väl någon slags starkare

nyfikenhet ta över. Sann jävla glädje. Anar falskhet. 

andras kontaktförsök är en påminnelse om vad de 

och jag saknar. Anknytning. Stigarna så trånga och 

utsikten från vissa rum bedårande. Som att onanera 

i bakfylla. Ren biologi. Drift. 

Stryker hennes panna, släcker ljusen och öppnar 

dörren på vid gavel. Hon är het. Ingen katt kan 

fånga mina tår så njutningen är total. Svala täcken 

påminner alltid om oss. Julen är ett slags märkligt 

skämt och ja ordnar klapparna imorgonkväll. Hon 

ska få en bra jul även om hon nu med beslutsamt 

konstaterande stolt tillkännagett att vare sig tomten, 

påskharen eller tandfen existerar. Hon har även förlåtit 

mig lättsamt för mina lögner. 

och så var det någon gammal kär vän jag borde kontakta 

han jag pratade med i somras under min sk jobbkris. 

En vindpust under tårna, en slags aning bakom gardinen.