Ni ligger där så gamla och grå
stumma och stilla
staplade prydligt i lager på lager
i långa, långa rader

Ni finns ännu kvar
som eviga minnen av förfäders slit
Hur kom ni alla hit? 
Vilka var det som bröt, baxade och bar?

Vad ville de, vad tänkte de,  hur orkade de?
Kanske förbannade de den steniga jorden och all möda
som krävdes för att hela familjen föda
 
Ni stenar väcker många frågor men kan ej ge några svar
Ni kan endast ordlöst vittna om den tid som svunnit har