Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

telefonsamtalen

jag har plats 17 i kön
till himlen
och de arbetar så snabbt de kan
för att hjälpa mig med mitt ärende
men jag vet inte vad jag vill
kanske bara höra en röst
få kontakt när ingen kontakt verkar fungera
få veta hur storslaget det är att vara människa
i almanackan skriver jag upp
alla telefonsamtal jag gjort innan jul
det slutar alltid på samma vis
när jag kommer till plats ett lägger jag på
jag vill inte störa på andra sidan




Fri vers av Anya VIP
Läst 207 gånger och applåderad av 22 personer
Publicerad 2021-12-22 10:40



Bookmark and Share


  Monica Lindgren VIP
En sorts mörk humor här.
2022-02-21

  Eva Langrath VIP
Mycket fin dikt, där du lyfter fram denna tids telefonkögissel som sedan övergår i en existentiell oro över att inte bli sedd. Jag känner diktjagets lätta kallsvettighet när hen närmar sig ett i kön.
2021-12-23

  Eva Helene VIP
Att ha tillräckligt med tålamod och ork att stå kvar i den där telefonkön, ja nog är det en prövning och prövningar är det gott om på livets stig. Bra symbolik i en även i övrigt utmärkt dikt.
2021-12-23

  TrollTörnTrappan VIP
Wow, svart komik! Eller kanske ett genuint ödmjukt vis att finna mening i nutida förhållandet?

Hursomhaver, vilken evig uppgift... att vilja eller inte vilja vara social.
2021-12-23

  Mats Edin VIP
Skrämmande igenkänning
2021-12-23

  Kajan VIP
Läser in tvivel hör, eller snarare ambivalens inför. Får även känslan av ett rop, och en längtan ; kanske efter bekräftelse, att äntligen bli sedd. En mycket mänsklig text om relationen till någon långt större än oss själva, och hur små vi kan känna oss inför livets väldighet.
2021-12-22

  Kungskobran VIP
Jag är alltid sist i kön
den rör sig sakta framåt
men jag är ändå alltid sist
inga syns bakom mig
och det är alltid
lika många framför mig
det är mitt livsöde

2021-12-22

  Beatriz Quevedo de Hansen VIP
Stark text! Mellan raden ett rop på att ha någon som kan lyssna och förstå...sista raden smärtar...
2021-12-22

    Elisabeth Nilsson VIP
Bra travesti på detta evinnerliga telefonköande man ofta fastnar i. Du tog detta till en högre sfär. Jag tror det är bra att du lägger på. Det är inte dags än, även om livet känns tungt.
2021-12-22

  Gunnel Eriksson VIP
Nog klokt, tids nog kommer kanske
himlakontakten.
Samtidigt läser jag din dikt
som en liten känga till alla
långa köer som man hänvisas till.
Tålamod, tålamod ........
2021-12-22

  ULJO VIP
Klokt att inte störa andra sidan. De kan få leva i fred till det blir vår tur att komma och röja runt.
2021-12-22

  Sparvögat VIP
Jag tänker att kanske skulle svaret uppdagas om man lät sista samtalet besvaras, känna värmer från en röst som genomskådar frågan…
Ibland är det svårt att känna sig sedd…
Ditt djup har inga gränser och jag tycker väldigt mycket om din poesi!
2021-12-22

  Marita Ohlquist VIP
Tolkar texten som en bön om att bli sedd och hörd, men modet sviker och den når inte fram.
2021-12-22

  Lena Staaf VIP
Här driver du med det kyliga och orimliga system som finns när vi ska ringa till en myndighet. Så kopplar du ihop det med vår längtan efter mänsklig kontakt och svar på livets svåra frågor.

2021-12-22

  Nanna X VIP
Oj, vilka perspektiv, telefonkö till himlen... En storslagen dikt, och lite skrämmande.
2021-12-22

  Solstrale VIP
Dystopiskt! Jag medkänner djupt med detta! Dagligen, vill man verkligen behålla sin plats i kön är frågan, jo kanske i mitt kön vill jag kvarvara så som den jag är skapt till, kvinna... Men plats 473 för att anmäla en stöld 114 14 då tänkte jag, varför ska man behålla plats 473 hela tiden!? Du behåller din plats i kön... Ler och känner allvarets vingeslag piska sans och vett ur alla som detta mött!
2021-12-22
  > Nästa text
< Föregående

Anya
Anya VIP