Till tiotusen springare
ljöd ljudet av diskant,
från silverklocktornsringare
på stadsruiners brant,
och framåt svärd och värja
mig ville viljor snärja
med dödsrikets drabant.

Här ringer härars klocka
i fimbuljordens fält
och okänt mål ska locka
till strid, till svart och svält.
Vad viljorna behöver
är liv och lycka över
och frihetsfolket fällt.

Vem ringer silvrets bjäller?
Vem kallar fallets best?
Vad styr vad som här gäller
i ynkedom och pest?
I grönlagd grav går rött
inför ett öga stött
av bajonett och egg
mot brantruiners vägg.

I lepraland
där änkor bär
den hållna hand
som kransen trär,
går hjord
mot mord, och mylla
i ringstrött rött
och kallnat kött
att viljors dröm uppfylla.

Ur tungors torn
med medelsmakt
går gjallarhorn
för ändens akt,
för liv och lem att ruttna,
för svärd och bajonetter,
och nedanför besuttna
miljontals marionetter.