Jag nalkas nytt, där gamla gator ringlar,
jag jagar ljus, men gömmer steg i gränd,
från skuggor skådas kroglanternan tänd
igenom flyktig snö som sakta singlar.

I livfull lyster mänskomännen minglar.
I viddlös vankan står min stomme spänd
att delad fly, men hela tiden vänd
mot torg där kungens vita vagnar vinglar.

Men vägen vänder, vita vagnars vacklan
förbyts i stadig marsch mot veknad vind
och hjul får fart, där kuggen gnuggat tung.

Jag böjer knä i bön inför den facklan
som slutligt slungar ljus uppå en kind
att kyssas kall av klagorikets kung.