skapa oss genom orden 

i en rymd långt ifrån som i förälskelsens djupaste

bokstav. Istället politik 

bristfälliga chefer, en vård i kris. 

Önskar ser oss i texterna. 

Du den otillräcklige. Att vek ihop din 

tillvaro åter. Satte dig på en av de stora 

färjorna från Helsingfors. Gömde dig i 

några dagar, skilde dig förstås. 

ser en stackare ge sig av, buga inför avfärd. 
Kvar ett deljag. 

Dessa bägge kvinnor, mitt jag. 

Breder ut de bortvittrade örnvingarna, ramlar 

ner bedjande längs dina ben. Rullandes i äkta 

lycka blir du vittne till det största under 

enbart kärleken förmår. Så varför skriker den inte 

genom väggar slår sig förbi vardag in genom den 

bark i hjärnan 

tar sig sin egen rätt. Sin rättmätige plats. 

Varför äter vuxenheten ur så ihåliga skålar 

undrens tid. De unga vuxnas. Dessa gränsland 

bristfälliga relationer, äktenskap ihåliga liv. 

Är mitt liv denna återkommande fråga.
Är liv, allas, samma återkommande 

fråga. I en relation. Ur en relation. 

alltid samma fråga. Varför är jag inte 

hel utanför och varför inte innanför 

Är det så märkligt att mitt jag fastnade 

i oss, i dig. I det starkaste för oss. Du

födde henne, mitt längtade barn. 


Hon skriker kvävda rop för att hon finns 

till. Existerar och existerar inte fullt ut 

inte utan dig.