Och så såg jag fågeln snitta barriären
porten mot mitt inres himmel
min frid
Jag var tvungen att nå upp
till hjälp det ända jag hade
ett ruckel till berg av skrot och förtret
bara sorg svärta och olycka
min kappsäcks last
men allt eftersom jag staplade
det sorgliga släpet
på varandra
började erfarenheterna tala
de viskade ekvationer och lärdomar
lyktor växte fram
mjukt grönt gräs började
forma långa breda stigar
berget välkomnade mig
bad mig påbörja min vandring
Mina olyckors erfarenheter
mina minnens skrot
var nu de
som ombesörjde min resa
jag såg fågeln
klev upp
satte riktning
upp för mina mest dyrköpta erfarenheter