Nog är den stram och fastställt bred och lång.
Nog är den noggrant snörd i kroppskorsetten.
Bestämd och måttfull är den så, sonetten,
men lämplig både för kritik och sång.

Dess form kan återbrukas gång på gång,
om rim och meter styrs av etiketten,
precis som turerna i menuetten
på någon klassisistisk paviljong.

Sonettens trygghet är dess yttre tvång.
När andra dikter darrar på manschetten
och ballar ur till smaklöst hålligång

och skramlande fallerar i skeletten,
behåller en sonett sin hållning, strong,
med innehållet stadigt på parketten.