från himlen på natten
inför bönens sju systrar.
släntrar tillbaka
till uppskattade galaxer
när det gör ont
att vara människa
och sanslösheten känns
alltför overklig.
in i det oformades
slätter klättrar jag in
i skifferblå snö.
närmare ljusen flyger jag,
ser den bläckiga natten.
är inte så trött
men har suddiga syner
bortom henne.
hon är anti-fade
som en djup, sval myr.
jag vadar in i djupet
i en stjärnklar biograf.
gryningen kommer,
den trådiga soluppgången
sprider sina fjädrar.
men det är himlen
som matchar
min oformade dröm,
min oformade livmoder,
mina nyvakna ögon.
jag tar till mig
dessa himlar
på natten.