Livet är likt en bergodalbana

Med sina lugna kulliga dalar

Där allt är stilla och vackert 

Sina hissnande höjder 

Fulla av vacker utsikt

Medan vi balanserar vid dess kant

Fyllda av rädsla för att störta ner

I avgrundens mörka sörjiga dy

Förhoppningsvis får vi mest vandra i dalarna

Med sitt kulliga böljande landskap

Istället för att ständigt balansera på någon topp

Fascinerade men samtidigt rädda för att störta

Istället för simma fram i trögflytande gyttja

I avgrundernas mörka brådjup

Ty trots att livets upp och nergångar ger perspektiv

Vill vi alla ha en fast grund att falla tillbaka på