ytterdörren är ett draperi

tunt i juni

tjockt i december

där ogenomtränglig is

möter skira löv

som inför själva döden

ett ryck vari hela livet dras åt sidan

och vartannat

minne vecklar

ihop sig med sinuskurvan

anar hur brösten

frasar mot sammet

gnistrar i svart snö

sålänge mars drömmer

om att trappkorridoren sugs in i

hallen hon väntande

sitter och sorterar

dammtussar ifrån silverfiskar

ur ungdomens alla hår

som slutat växa

faller fjällen

längs en avklippt septembersolstråle

visar sig äntligen

helt andra nattlinnen

som börjat fladdra