Jag har stängt ansiktet
till S

Jag har vridit honom
ur mitt grepp

rensat hans spindeltankar
ur årgångarna

lagt hans gemensamma uppfattningar
i gamla kulturlager

klivit åt sidan,
låtit hans motsägelser välla ut
i sörplande avsägelseträsk

Inget ja bjuds längre
Riddaren av Nej

men i minnet av utsökthetens prydno
hackar jag hans metallslamrande
språkmönster
i ljudkonstens fatwaornamentik,
där hans självförbjudenheters essenser
sjunger öppet
hos porlande djupskogsbäckar
och trenne sorlande sångskålar

Årets näst sista dag
kommer inte ens i närheten
av en sådan förlust

Mina minnessaker förtvivlar
i sina askar