Dagen viskar
i mitt minne:

bok – bök – båk

Ljuset går böjt
runt tyngdpunkterna

Mörkret blundar hårt

Nuet vill inget höra

Det förflutna har gjort sitt,
sjunker i palliativkronometrin

Alltets bakvatten forsar
genom ravinerna

Rasbranterna lutar
ur dimmorna

Envisheten bygger palissader och pålverk
men kontinentaldriften är för stark

Otillgängligheterna rumlar
i landsorten

Tinnitusen i höger öra
har två toner – en riktigt enkel melodi -
men jag är mer intresserad av ljudet
av kattens tunga,
när han slickar tassarna rena
långt ner i nedärvda beteenden

Jag läser sidan 67
i Greiders Barndomsbrunn
och känner tårar bränna
bak ögonlockens värmesköldar,
medan jag störtar
genom atmans fallstudier

Cykelvägarna sjunger
i gamla somrar,
men jag ligger i Norrbottenvintern
och väntar på ett nytt år