Varför jag skriver ens någonting alls,
har nog med hjärtat att göra
och med balansen i levandets vals
liksom med lusten att föra
orden till dans med min tankes takt,
åstundan efter lyrikens makt
att mina känslor beröra.

Varför ens bjuda upp dikten till dans,
när inte orden vill spela?
Varför försöka när ingenting vanns
med att försöka och fela?
Låt mig trots allt söka fånga dig fatt,
dig, du min dikt och mitt hjärtas skatt,
dig, som min sorg kan fördela!

Varför förneka mig dansa med dig?
Hör, hur mitt hjärta beklagar!
Jag vill beveka dig, valsa med mig
i mina levnadsdagar!
Lägg nu din villiga arm om min hals,
sväva med mig i en villande vals
du, som mitt hjärta behagar!