en svart rygg,
den ena bilden
av ett uppätet
och buggat samtal
till den glänsande aristokraten.
odemokratisk
vandrande i häpnad
insnöad överenskommen
betingelse.
så att vi bara skulle gå
och vänta på
att se vad som hände.
vi skulle sträcka ut oss
och glömma döden.
nu, dags för en till.
jag är hemsk
vid första intrycket.
jag ger för mycket passningar
och accepterar
den smalaste potentialen
av vår tid och plats
som innehar
obearbetade explosioner
av befästa uttryck.
bara att le mot de justa
och inget mer.
men varje ond tunga
är en del av upplevelsen.
jag ska lära mig.
jag ska lära mig
i kakafonin av spröda ljud
och bittra kalkar
att hunger och törst
är en realitet.