Dagen vilar som ett tungt täcke över mig.
Jag trycker näsan mot fönstret, stirrar ut med tom blick.
Försöker vara närvarande.
Ser en liten, ensam fågel sitta i toppen av ett träd.
Önskar att det var jag som satt där, spanandes med fri sikt åt alla håll.
Jag känner hur den förlamande obeslutsamheten ger vika för några sekunder.
Blodet i mina ådror pulserar snabbare igen.