I dina händer

i de allt för kvalmiga rummen 

speglar sig livets sista ögonblick 

likt den människa vi aldrig blev 

Hur beskriva kärleken var 

frågan, hur charmigt oförklarligt 

frågan än ställts, svaren alltid forsar, hav 

genomborrande, 

Vi plankton, insugandes de yppersta ordens 

sätt att få oss större, växa en aning 

jag har ingen aning, ögon vinklad snett nedåt 

Röda tårade ögon. Tanken så långt bort att 

kunde jag drunkna av min egen saliv 

hade jag gjort det.