Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En annan julsaga -Stafettföljetong del 7

I rummet i huset, nere i de fattiga kvarteren vid hamnen, fanns just vid detta tillfälle, en samling av förundrade och förvirrade varelser. Det var de två flickorna, det var haren, det var pojken. Och det var en, eller möjligen, två tomtar.
Flickorna hade för en stund sedan fått de mest underbara böcker de någonsin sett, och aldrig någonsin trott att de skulle få äga . Deras ögon lyste fortfarande, nej, de formligen strålade. Elden i rummet brann och det var varmt och trivsamt därinne, om än spartanskt. Haren Hubert, som nyss lyckligt dansat runt, hade stannat, liksom stelnat till, i en pose.
"Han verkar vara en vålnad, eller finns han på riktigt?", tänkte pojken.
Pojken hade lagt sin käpp ifrån sig, och han höll pekfingret mellan två sidor i en lila bok, som om han var tvungen att besinna sig lite innan han läste vidare.
Vad var det de hade varit med om nyss?

Scrooge hade varit försvunnen en stund, men nu var han tillbaka och han var sig inte riktigt lik...Han hade ett nytt ljus i sina ögon...

"Har jag varit ute på en märklig, osannolik och förunderlig resa, eller var det något jag drömde?" tänkte Scrooge, "Någon kallade mig Scoorge, det kan ha varit min mor, hon kallade mig så ibland...hon blandade ihop mig med min salig far, Rezenebe Scoorge" "Mor, ja mor, ingen kunde berätta som hon." Tomten började gråta och tårarna droppade ner i skägget. Isen i polisongerna smälte och rann tillsammans med tårarna ner och bildade en pöl på golvet.
Ebenezer Scrooge tittade ner, och ögonen föll på gatan av månljus. Nu såg han den igen, den gnistrande och glimrade springan mellan brädorna i det grova golvet.
"Jag är en god tomte, minst lika god, som en viss mänsklig bokhållare. Men jag behandlade inte min vän musen Marley väl. Jag borde inte ha lockat honom i fällan. Jag borde ha vetat bättre. Det var min girighet som förorsakade det. Må den aldrig få ta mig i sitt våld igen..."

Scrooge reste sig upp, lånade pojkens käpp, följde månljusgatan och gick bort mot springan.
Han petade med käppen på det som lyste.
Brädorna delade på sig. Tomten bländades. En trappa syntes. Ett rum i guld framträdde så småningom därunder.
"Äntligen Scrooge, du är välkommen!"
Det lät som Marley's röst.








Skapa | Skriva av Cikoria Blå VIP
Läst 180 gånger och applåderad av 4 personer
Utvald text
Publicerad 2022-01-02 22:23



Bookmark and Share


  Nanna X VIP
Märkte att jag missat detta avsnitt under julbestyren...

Så välskrivet och innehållsrikt! Gillar verkligen Scrooge' s samvetsbetänkligheter och rummet i guld .
2022-01-06

  MALVAA VIP
vilken fin bild och fortsättningen blir alltmer spännande som alla pussel bild om den nya tomten ska passas ihop med kärlek o omtänksamhet
2022-01-03

  Redaktion poeter.se VIP
Finurlig och spännande fortsättning! Du väver ihop de tidigare delarna och skapar en nytt "helt". Väldigt snyggt! Gillar också passagen med isen och skägget. Mycket bra bild! Ser fram mot nästa del...
2022-01-03

  Lars Thorelli VIP
Gillar ditt sätt att "bena ut" den väv av berättelser vi förundrats över så här långt och spinna vidare utan att lägga till ytterligare ytterligare trådar till den "magiska matta" vi svävar vidare på i vinternatten. Bra jobbat
2022-01-03

  Maria Sundelin VIP
Gillar att det hoppar mellan nutid och andetid
2022-01-03

  TrollTörnTrappan VIP
Finfint förvaltar du alla de tidigare episoderna - tar kreativ hänsyn till såväl detaljer som hela linjen.

Fastnar för hur isen i polisongerna smälter av gråt!! Och hur en trappa uppstår neri springan...
2022-01-03
  > Nästa text
< Föregående

Cikoria Blå
Cikoria Blå VIP