Jag förväxlar ett ögonblick
mina dova hjärtslag
med kattens tassande
uppför trappan,
men inser direkt
att tassandet är mycket snabbare

Han har varit ute en stund
i djupa nysnön
men tagit tillflykt till sin fristad
i sadelkammaren,
där nödfoder, vatten,
en hög hopvikta yllefiltar
och några få plusgrader finns,
och varifrån jag kallat in honom

Jag är redo
att påbörja muggen kaffe,
i min rygglega
uppe i Stora Drömskeppet,
efter müslifrukosten

Katten hoppar upp,
kryper tätt intill
mitt ansikte,
trygg på min bröstkorg;
vill bli, och blir
blåst i pannan,
sluter ögonen

Hans andning och min
blandas
innan jag lyfter
först muggen,
sedan Göran Greiders Barndomsbrunnen

Det är så tyst
i Norrbottens landsbygd
att kattassande
och hjärtslag
stiger fram
som viktiga aktörer
i januaris morgonsoundscape
- sånt som kan höras
i John Cages 4'33

Min långsamma
kaffestärkta puls
är ändå så påtaglig
att katten,
sovande på min bringa
med ögonen slutna
och morrhåren darrande
i dröm,
faktiskt rister till
för varje slag

När jag går
en gammal invand promenad
i skog och över fält
nere i Sörmland
förbi Bullersta Gård
och Hovrasjön mot Söra Naturskola
passerar jag en slags pumpstation
i ett litet välslutet, kubiskt skjul
i den lummiga växtligheten
mellan en bergknalle och den lilla insjön

En dov rytm stiger
liksom ur underjorden,
lika mystiskt instängt dold
som hjärtats rytm
i min kropp,
och i samma frekvens

Hjärtats slag
känns som ett snubblande
framåt
i oländig skogsterräng,
mellan gran och björk,
över stenblock och stubbar,
genom sly, över bäckar,
genom kärr,
över knallar och hällar
där urberget går i dagen;
ett evigt snubblande
från förflutet till ett futurum,
såvida verkligheten verkligen är
så linjär

Katten och jag svävar
varma
i vår gemenskap
på tidens taniga tälj,
ur otidens ovarslade vare,
medan morgonens soundscape
håller andan
och universum vidgas:

Mitt hjärta en tabla,
mitt tankeflöde en tanpura,
min dag en veena

Kattens päls
smeker insidan
av mina händer

Våra lungor andas åt oss

Våra magar är fångstgropar;
min mages kurr rinner upp
som snabbringlande ormar
under kattens viloläge,
när han drömmer fåglar
han fällt
utanför köksfönstret

Fönsterfrid råder,
snön trevar frasande tyst
över treglaset

Vi bevarar oss väl

Törsten står på släckning,
hungern är knappt hörbar

Våra liv står på tur

Januaridagen kravlar sig upp,
midvinternatten bleknar, troppar,

strax ska hästarna ha hö,

ha ha ha hö!
ha ha ha hö!
ha ha ha hö!