Överansträngt mina böner, alla har blivit hörda.
Bevisen ligger idag under marken, dom hörs inte längre men förut kunde dom tala.
Min hämnd väger mer än bördan men det kostar att leva när allt man gör är att fela.

Lever inte efter direktiven från ovan,
brukade sväva högt över moln men numera bänkad med dårar.

Vi skrattar och skålar, vi gråter tårar vid bårar.
Varje år är sig lik, rubriker om krig och politiker bakom sitt teaterdraperi.

Dom är publik och vi lever i deras scen.
Fast denna pjäs är oändlig,
vi har inte råd att"bryta ett ben".