På dagis såg de hur trött jag var och kontaktade socialen, som tog kontakt med mig. Hon frågade försiktigt om jag ville ha hjälp "varannan helg och en vecka på sommaren".Det lät för mycket, så vi kom överens om var tredje helg och en vecka på sommaren.

"Jo" tillade hon " Famljen är mycket religiös".
För andra hade det kanske varit viktigt, men för mig spelade det ingen roll.
Var tredje helg levde mina barn ett mycket kyrkligt liv med kvällsbön, måltidsvälsignlse och kyrka på söndagsförmiddagen. De sjöng psalmer och drack kyrkkaffe. De lade slantar i kollekten och talade utan att svära (men det gjorde de redan innan). 

Jag var tacksam, för de fick inblick i ett liv jag inte kunde erbjuda dem och idag, när folk säger att tro ska man inte fostras in i, utan välja själv brukar jag svara "hur ska man veta vad man vill, om man inte har sett båda sidor?".
Idag välsignas  inte maten i någon av familjerna och läggs inga pengar i kollekt.
Man går inte regelbundet i kyrkan för man vet, vad man säger nej till.
Det är som hon som dog sade " jag tackar nej till ett liv i ovetskap och tro".