ansiktet speglat i en ruta reflektera

bredvid sitter en kråka och kurtisera

kylan gör marken frusen tjälen fäst

frostros klänger i gren som allra bäst 

i gråskalorna tecknar sig livets gestalt

speglar sig bak och fram... speglas i allt

bladens skrumpna skinn rasslar över vägen

ansiktets särdrags karaktär speglar, förlägen...

en dag ska färgerna tecknas i regnbågens prakt

kvar bli den varma verklighet där solen har makt

då ska frostrosorna släppa sitt tag och smälta ned

och kråkan flyga bort över havet mot horisonten bred

kvar endast ansiktet speglat i lugn och bränna

det är vinter nu men längtan efter vår vi känna

ljuset vänder åter en dag tappa ej hoppet min vän

och snart ska du dina anletsdrag åter känna igen