

Redan medlem?
Logga in

Artros
när händerna kupas om ögonblickendet fanns en tid när vi var odödliga när fingrarnas dans över klaviatur och tangentbord tycktes lika självklar som musiken vi komponerade en tid när våra mödrars smärta var något övergående något som vilade bland minnen och som var dem förskonade när de vände sig om i sina vilrum
några centimeter närmare minnenas räckvidd kan jag inte värja mig längre tummarnas dans över klaviaturen är inte längre bara musik den är en nödvändighet för den egna förmågan att bibehålla sin lekfullhet när sinnet vill smeka fram en sonat att skapa sina bidrag till kroppens melodi
det är då jag ser hur tonerna omfamnar våra leder känner omsorgen spridas
låter varje ton vara sin egen röst i en kör av omtanke
till våra mödrar som alla gått före oss och till oss
Fri vers
av
© Birgitta Wäppling
![]() Läst 183 gånger och applåderad av 8 personer Publicerad 2022-01-07 15:24 ![]()
|
![]() ![]() © Birgitta Wäppling ![]() |