På samma sätt som solen gick upp gick löftena ned. Det regnade snabbmakaroner mellan flätningarna. Smörgåsarna kunde inte bres då smöret fattades. Hjärnan hade stannat. Fått ett tillfälligt avbrott mitt i en mening. Makaronerna låg nu på golvet. Vassa likt knivseggar medan de krossades under fötterna på väg mot ytterdörren. Allt medan lusten och entusiasmen stannade hemma for vettet ut genom kattluckan. Sniglarna saktade till och med in när de såg det rufsiga håret. De sammanbitna tänderna. Och de blodiga fötterna. De gjorde rejäl halt och försvann in i buskarna. Där satt de och tryckte sina dagstidningar för snigelpost. Trappsnigeln skulle strax komma för att bära ut dem. Synden straffar den som sölar.

 Att vara rask hörde till det inlärda och för alltid något att hålla vid sin barm. Om man var kvinna. Som man kunde man bara vara som man var. Sniglarna hostade en aning. Fötterna såg groteskt svartnade ut när de återkom på eftermiddagen. Tänk en hel dag på jobbet utan att tvätta fötterna innan du åker dit. Slemmiga tankar steg ur buskarna. Fötternas huvud kunde inte riktigt hålla isär det som gled isär. Medan middagen kokade soppa på en spik hängde kavajen upp sig på en krok. Hjärtat satt i halsgropen och torkade. Allt medan en flaska rom klunkade ned i halsen. Luggen hängde sig över den rundade hjässan. Där svetten lackade samman fantasins embryo. Sniglarna backade långsamt ut ur bilden...