Hon kom utför ängarna bortåt Morinshill en dag,
hon var vacker och så grann, ingen visste vem hon var.
Kunde omöjligt slita blicken från denna uppenbarelse,
stod och bara blängde på denna vackra varelse.

Kom fram till mej och knackade på mitt huvud och sa: ”Hej! Hur är det? Hallå?”
Hur mår du? Hon kände på min panna men jag var inte hemma. Var nån annanstans just då.

Hon gjorde nånting drastiskt för att väcka mej ur min slummer,
hon tog mitt huvud i sina händer och kysste mej mitt på munnen.
Jag vaknade med ett ryck och stod där mol allena
igen i Tulseboda brunnspark, dock rätt så skakig om bena.

När jag började gå igen verkade allt så märkligt,
hur kunde jag ha känt såhär? Men det kändes faktiskt verkligt. Oooo-verkligt.

Fann en liten lapp i fickan där det stod skrivet: Fast du verkade så borta så tyckte jag om dej,
här har du mitt nummer, 0454- 20 30 40, om du vill så ring mej.

Då var det inte bara en dröm i alla fall då, nej.
Då finns hon faktiskt på riktigt denna underbara tjej.
Jag blev så glad, ja nästan euforisk när jag fortsatte att gå,
ja, det tycktes som om hela Kyrkhult dansa och solen sken från en himmel blå.