Ensamheten har två ansikten
ett av dem ler
det andra grinar

Ensamhet kan vara söt och färgstark
Ensamhet kan vara mörk och doftlös

Ensamhet kan värpa fabergéägg i ditt bröst
Ensamhet kan fånga dig i tankarnas spindelnät
och släppa ut tarantellan

Ensamhet kan få dig att leva i drömmarnas verklighet
Ensamhet kan få dig att leva i verklighetens drömmar

Ensamhet kan bjuda på champagne i kristallglas
få dig att skåla med dig själv på en fin balkong
Ensamhet kan få dig att dricka sött gift
ur fulla bägare
och stjäla vinet från din källare

Ensamhet kan vara fyrens gula ljus i den rotlösa februarinatten
Ensamhet kan blåsa hård och kall vind i dina segel
såga av styret och låta båten segla mot Bermudatriangeln

Ensamhet kan sudda bort imman från glaset
få dig att omfamna din kropp ditt liv och din historia
beundra ditt inre och leka med dina fingrar
titta dig djupt in i ögonen med en moderlig blick
Ensamhet kan sätta en snäv ring på ditt finger
sedan spotta riva och förnedra dig
framför en spegel

Men bägge ansiktena vilar i en djup gemensamhet
ensamheten är din första
sista och enda vän
vars kärleks värme skiftar som årstidernas klimat
båda skapar samma virke och metall
för att bygga dig ett stadigt hus som ska tåla
alla sorters väder
förbereder dig inför när ensamheten
tidvis ska lämna dig ensam