I hamnen nattetid jag vandrar runt
och låter mig få ro av vågors gupp.
Då ser jag hur det märkligt flyter upp
ett brev bland fimpar, skräp och annat strunt.
På nerblött papper står det svart på vitt
"Qui in profundo manent nunc surgunt,
aetates hominum finitae sunt.
Vitam relinquo, pax vobiscum sit".

Signerat "Mortuus" med ett rött sigill.
Jag känner mig ej längre särskilt trygg,
där brevet flöt småskvalpar tätt intill
en naken kropp med tecken på dess rygg.
Mot kajen simmar de in fjällbetäckta,
en legion med käftarna utsträckta.