Jag träffades av tre röda trådar

vid ett vägskäl i livet där allt kunde nås

historien, nuet och framtiden...

vindburen tröst sjöng

i den vindpinades anlete

drog fram yttersta dagen

som strök ikring där ute

vägskälet mötte

allt på samma gång

originalen som

gick likriktade

själva rädslan att vara

helt obetydlig liksom ingen

broderade med röda trådar

och manifesterarde sin existens

då gick det upp ett liljeholmens

se att även sådant fäster på en

betyder välan att man är någon

kanske någon som existerar ändå

skuggan flaggade sin närvaro vinkande

hej hej! se jag finns ju till mitt i allt...

skuggan flöt samman med ekens

byggde ett magnifikt skuggskepp

i detta skepp tog jag mig sedan fram

vårens ljusa gryningstimmar väntade

en våg av liv en vind av hopp

en stråle av kraft vände dagen i glädje