Vi är av olika stoff du och jag
men av samma virke på något märkligt sätt
jag är av jord och sten
du av luft

Men du väckte något i mig
det förändrade mig
den orubbliga och hårda stenen blev flytande
och rann ut över världen

Jag blev till lava
glödhet och ivrig
men bränner allt som inte är av samma stoff
en fjällblomma står inte en chans om inte lavan stelnar först

Sedan kanske hon kan växa ur hans mineraler
bli det där lilla utskottet som är så flyktigt
så ömtåligt
så otroligt vackert

Vi skulle stått där
anonyma och lågmälda på något kalfjäll
bevittna världen från vårt håll
men vara det sannaste i den

Vi skulle sett på döden och inte skrämmas
jag skulle alltid hålla om dig
du skulle alltid se mig
vi skulle alltid finnas