Jag har alltid varit en drömmare
Mitt huvud uppe bland molnen
Varje dag blir verkligheten ömmare

Och kvar är jag med ett hjärta fullt av sång
Och en själ som är tom, när jag inser tyst
Att jag aldrig får tillbaka det som var en gång

Jag tror jag var lyckligare då
När livet var nytt och skört
När vardagen var gul å inte grå

När en dröm var något att nå
När sagorna var levande
När livet var lättare att förstå

Jag må vara en drömmare
Men de sagor som fyller mig än idag
Gör ändå livet lite mindre ömmare