Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

XXII. Lyssna, ni kvicka

De dödas kör i melankolisk forte
ur griftemyllan upp mot ytan går.
Korister som vars stämmor nu ex morte
de kvickas öron överraskat når.
Så om du vågar, vill och önskar lyssna,
lägg örat mycket varsamt ner på skrå
mot marken, märk hur nattesuset tystna!
För dig höjs grandiost dödens ridå.

Hör tusen legioners vassa stämma
i skärande och otäck dissonans,
de som en gång ansåg sig vara hemma
på jordens många tillhåll någonstans.
Men även vi skall en dag dystert sjunga
bland bleka ansikten svajande gunga.




Bunden vers (Sonett) av Arenaramus
Läst 87 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2022-01-11 20:49



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Arenaramus
Arenaramus