Vad är vi då
annat än hägringar,
ömsesidiga sensoriska stimuli
på samma nivå
som oväntat vackra buller
från frysen;
sordinerade kardiovaskar
i materien;
sömngångaraktiga vakenheter
under månens skära;
snara urnbor
efter ett fåtal års
förtätade oroligheter,
med utsträckta armar
i Voyager I:s och II:s
djuprymdsglömskor;
fatala tilltag i evolutionens blindo;
otillgängliga sekulärer
i religionernas svepande urskulder;
skalv på skalv
av tektoniska tillrättalägganden;
nariga nypor
i äldrevårdens anonyma arkitekturer;
styckevisa erinringar
i teleprintervisa ofullständigheter;
Marconiminnen
studsade i havsnatten;
ett helt liv reducerat
till en medlidsam axelklapp;
det närmaste man kommer
redan outhärdligt avlägset