Jag klättrar upp i en järnvägsvagn från trettiotalet
kikar in i en kupé fylld av svävande ljuslila slipsar
delvis belysta av det tidiga morgonljuset
Lars Lerin står bakom min rygg

Allt förvirrat vandrande i världen
leder fram till denna plats
Det finns ingenting mer att göra
än att se och vara en liten stund till

Möt mig här på den hemliga stationen
där bruset från sekler av strävan stillnar
Från och med nu är du befriad
från anpassningens stela korsett

Jag vet inte om det är tåget som går
Lars Lerin som kliver av
eller slipsarna som faller mot golvet
men ögonblicket är strax förbi

Jag kommer att vandra på välkända gator
möta vardagens trötta gäspningar
med en slipad diamant i fickan
som en spegel av en kupé med svävande ljuslila slipsar

En bild som tar mig till mänskliga möten
ord-skapandets glädje
penslar dukar och färg
i väntan på det tidiga morgonljuset