Det handlar om dig nu. Ja och i förra veckan även. Faktum är att det ofta nog handlat om just dig. Om du tar dig någonstans och gör något på platsen, faktiskt även när du väljer att avstå något du erbjuds. Det handlar om dig. Du vet om det ibland också. Även om du skulle bli bjuden på en lunch av en bekant, så är det ju i alla fall du som kom och du som åt, njöt så möjligt av mat, dryck, sällskap och omgivning. Ändå väljer du att 'göra själv' en hel del saker. Som den där gången du reste till en plats några mil från Umeå och det var om sommaren även. Du valde att stanna i tio dagar och en av de där dagarna tog du kanoten från båthuset, lade matsäck och dryck i den och gav dig ut att paddla i lugna vatten. Du kunde ha bett om sällskap och kanske även fått det. Men du valde att paddla på egen hand. Visserligen iförd flytväst utanpå en lätt vindtygsjacka i ljust blått och klart rött. Flytvästen var en sådan där lätt sak i orange. Orange verkar synas väl om någon skulle titta i en kikare efter en annan människa på äventyr 'i främmande vatten'. Du har hittills inte drunknat trots du varit 'i fara' åtskilliga gånger redan. 'Det handlar om dig', som någon yttrade sig i en spännande film. Kanske är ditt liv som en spännande film. Men vem 'tar över' då du sover? I drömmen är det visserligen du, men annars?

*
Henry avskyr pyromaner, han brukar kunna tänka 'varför sätter de så sällan eld på sina egna ägodelar, hus, båtar, båthus eller kolonilotter? Henry blev aldrig gift med Lisbet från Kramstad, som han ibland blandar ihop Kramfors med Halmstad, trots att de är belägna med en smula avstånd ifrån varandra. Bland annat ligger platser som Kvarstad, Halvstad och Urpsala mellan. Inte ens Kalmar sund har fått vara ifred för hans egna härjningar kring i landet, enligt vad det gick att läsa i Kuriren, redan på den tiden.

*
Singel igen, visst är det väl märkligt. En dag bara så där kommer någon in genom dörren med ett leende på läpparna och menar att nu, nu är det slut 'igen' och nya tider har kommit för att stanna. 'Jag vet just inte, om jag skall känna lättnad över att äntligen få veta om någon just dött och du fått ärva. Eller om jag skall behöva somna gråtande varje kväll i stort sett med bara en jycke vid min sida. Ej längre kommer den där människa jag levt med i några år nu, att öppna fönstret för att släppa ut unken luft ur sovrummet, klättra ut på avsatsen vid brandstegen och tända sin gamla fula pipa.' Som Sigrid ibland uttrycker sig då dagen börjat just på det viset. Igår visade det sig att datumet 'bäst före, värst efter', hade överskridit en gräns och traskat in på okänt minerat område. Visst är det väl bra konstigt hur det kan bli ibland?
*
Litet som att lyssna på 'Järnvägsgalopp' av H. C. Lumbye, trots att det ett tag lät som en helt annan galopp. Det kändes kallt i rummet redan innan jag såg att det snöat ute under natten då jag öppnade fönstret en smula på väd-ring.
*
Det handlar mera om att skapa en känsla, mera än att skapa något 'Hercules storverk', påstår Margaretha. Ibland händer det att jag mera ingående granskar, verkar granska, mera som syna, någon av de många statyetter hon samlat på sig under årens lopp. Att hon verkar samla på dem handlar mest om att de är som hennes egna barn. Hon brukar inte göra dem i större serier än fyra. För att de skall kunna kännas exklusiva. Hon gör sig av med tre och behåller den första. 'En av tre', som hon hörde Kjell-Arne uttrycka sig på en fest en gång för åratal sedan. Det var hans 'bättre hälft' som köpt den för dyra pengar på en auktion och han hade verkligen ingen aning om att signaturen under statyn var ett verk av någon bekant. Att den kostat 'hans andra hälft', nära en årslön, det hade han dock haft någon reda på. Det var att den varit så pass dyr och samtidigt 'inte riktigt hans eget förstaval', som imponerat på 'den gamle gossen'.

*
En bekant till Ulrika är målvakt i ett lag någonstans norr om Kalmar FF. Hon kan stå vid ena stolpen och trots att det lämnar målet 'vidöppet', vilket kan förvilla en anfallare, så skjuts bollen visserligen mot mål, men skruvas en smula just till den plats där hon just då befinner sig. Laget har inte släppt in en enda boll sedan serien började i år och hon fick hoppa in som 'extra', då den ordinarie stjärnan bröt lårbenet vid körandet för första gången i en julklapp av årets modell. När hon stod 'någonstans mitt i', kom bollen snällt att skjutas mot närheten och det räckte gott för henne att litet lojt sträcka ut ena handen, så var det som om ena murbräcka fått stopp på det skottet.