vansinnet glänste i ögonen,
panik, upphetsat raseri på
samma gång som hopplöst

uppgiven bottenlös frihet


Förtvivlan skar sig i tårar
av glädje, tystat av kramp



ett avslappnat leende dog
innan en ensam tår nådde
mungipan med rodnaden

där en smilgrop just fanns