Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Styvna

 

En kvinnas hand över livets skeenden. 
De mest genomgripande. En borttappad 

mening i skenet som silas genom gardinen. 

Efter mig ett tåg av riktigt hungriga vargar, 

sorgsna hängande tungor, genomförda karriärer, 

pärmar med utmärkelser. 

De är mig i hälen men min fot känner underlaget 

så som man lärt sig cykla. 

I slutna rum enbart dessa ögonblick då liv var 

liv. Det verkliga. Springer genom Allen, ut på

den där vägen där bilarna borde köra i 50 km i

timmen, viker strax av till höger, passerar den korta 

bron över tågrälsen, 

de röda ladorna, hästarna tills stillheten tilltar. 

 

Ni misstänker, ser mig ramla framstupa, tårarna som aldrig 

lyckas avta, hur klockade promenaderna, vid vilken sten 

den upphörde. Gråten. Missar poängen. Hela jävla essensen 

av livet. Era två namn. Hör dem skrikas, till uppskjutande sly, 

träden, de som växt där längre än vi, 

 

Två namn. Två olika kvinnor. Vem i helvete var hon? 

den finska bastun, rösten som läktes, sorgen som växte sig 

starkare ju mer jag kände litenhetens, sårbarhetens kärna. 

Ditt namn. Mitt behov av att på djupet förstå skillnaden i styrka, 

bilderna de ger. Smärtan. Den djupaste den största över det namn 

som aldrig någonsin på riktigt kunde se min värld. 

Humorn som får mig att föra handen ner genom dina fickor och 

skaka om den så hårt att den aldrig mer kan styvna. 

 




Bunden vers av smultronbergen VIP
Läst 120 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2022-01-13 01:25



Bookmark and Share


  Gunnar Hilén VIP
Oah ! Mäktigt ! En sån kraft ! Förödande tårar, förkrossande vrede, galen längtan....allt...och en slags hämnd....Fin ! The end ! Loppu ! Slut !
2022-01-13
  > Nästa text
< Föregående

smultronbergen
smultronbergen VIP