när skuggan är borta

vem frågar efter människan

som en gång var dess värd

den som gav den ett liv

en ständig följeslagare

i vått som i torrt

när det regnade

kröp den tätt intill

sin världs kropp

nu finns den inte mer

dess existens har inget värde

ej heller dess värd

båda vilar i mörkan jord

de säger inte ett ord

blott vinden viskar namnet