Mörka hörn i din själ.Del.III
k.9 I radien av kon - en kurva.

"Har du fördjupat dig i det hörda?",
frågade HAN.
Den ansiktslösa svarade undvikande.
"Ovanligt-Nytt är nästan-obehagligt-direkt."

"Detta #nästan-direkt# överstiger
alltid till ytterligheter.Och vintage
finns i sådant överskot i MIG!"
Den ansiktslösa kastade direkt en krok.
"I så fall...förneka inte mig*DIN
SKARPSYNTA ÖVERBLICK!#"

"Åh,vilken snabb kurvtagning!Ja,alla
är mästare på att låtsas,öven JAG.
Hahaha!Men*MIN LAST# kommer inte
att lämna ett spår efter dig!"
Hon slog sig i pannan."Åh,som vanligt
på grund av min litenhet glömmer jag
framför VEM_ jag står."

"Juste precis! Vad kastade dig in
i hänsynslösa platser?"
"Upphetsning av Atmosfärens vilseleddelse."

"Välbekant!Vill du böja dig?Därav blev
du kvar med din näsa!"
"Vad?Näsa!",utbrast den rädda ansiktslösa
och rörde försiktigt vid den."Nej!Den är
på sin plats!"

"Exakt!Men=DOFTEN=verkar vittrat ur den.
Nedersta och översta är inte alltid
medvetna om sin grovhet,därav darrar
det mellersta.Varför följer du dem?"

"Om jag inte vandrade i mig själv hade
jag tagit tag i#ett fall av jagande!#"
brast det ut ofrivilligt ur henne.

"Ändå ser JAG ingen skillnad.Du har
varit här länge nog för att anpassa dig."
"Jag erkänner en miss,därför BER jag DIG.",
medhöll den ansiktslösa snyftande.

"Medan vattnets,eldiga berg sover,
stanna och inse,hur volymens flytbarhet
krossar =MIG= "
"Stå och ligga samtidigt orörlig som DU!?
För en sådan vila jag pretenderar ej.
Låt oss skaka de blandande#ZXZ#!åttor!"

"Var kan man få tag i DET som man inte har?>
"LÅNA UT DIN OPTIK I ATMOSFÄREN!
OCH I DEN ÄR PONTIUS PILATUS MÅL!"

"Usch!De Små djävlarna har inte
alltid rätt,men är så påstridigt uppriktiga!",
tänkte HAN.Högt sa HAN."O!Hur smeker
du MITT ÖRA!MEN DET SOM JAG VET
OM MIG SJÄLV,ditt smiker ÖKAR INTE
SÅDANT SOM JAG BEGRÄNSAS AV."

"Uuush!DU är betong-blind!MIN
VANDRINGSMÅL ÄR PONTIUS
PILATUS!Därför BER jag DIG!Öppna
bergtunnelen ingång åt mig!",stänkte ut
hon ur sig med glöd.

"Så ohämmat gick det magra lilla
sinnet mot MIG!Din #enkelhet#
BEHÖVER definitivt ETT HOPP!",
uppgav HAN giftigt.
"Åh!Vilket slöseri i Tidöppning!",sa
hon med förtret och rusade mot den
otillgängliga klippan.

HAN summerade:"ÄNTLIGEN vägleds
JAG på hennes spår!Att det mellersta inte
skall skakas BÖRJAR JAG IGEN SULA=
GLÖDA HÄSTSKO!"

Den namnlösa såg inte #HANS FÖRVANDLIG#.
Förtvivlan drev henne framåt.Mumlande och
beklagande,fokuserade hon på att koncentrera
ihop spridda känslor till en sammanhängande
tråd av tankar.

"Helhet plöer ihop småsinhet.Litenhet röjar
bort Helheten".Och jag ska sammanfläta
#UTGÅNG_I_INGÅNG*!

f.f...p.s...tbc...