Diktens nakenmodell poserar.
Putar med sina glansiga läppar.
Hon flirtar med varje konstnär.
Samtidigt hon klär av dem med blicken.
Sätter sig vid flygeln.
Börjar spela.
Sin egen dikt.
Tonerna av alla de män.
Hon förfört.
Efteråt.
Men hon är professionell.
Med sina tunga lösögonfransar
hon endast flirtar med konsten.
Konst som generar den blyge, inte henne.
Men de teckningar av henne visar
att bakom hennes hårt sminkade fasad,
vilar en längtan att bli älskad.
En osäker kvinna med
händerna fulla av tårar och
ett hjärta av sammetslen
ensamhet.
När hon sedan sminkar av sig.
Hon ser sig själv.
Som andra ser henne.
Hon ler.
Och sätter på sig kläderna.