öppna portarna, du stad
öppna portarna, du land
öppna min syn, mina öron och sinnen
öppna mig för denna sköna vind.

klättra in! vi främlingar tillsammans,
ensamma i en mycket stor folkmassa.
vårt inre är rikt av klirrande rop
för att hålla oss startklara och beredda.

klirr bredvid tvivel om syftet
ifall jag skulle tappa fotfästet
finns det då en himmel,
ett moln, att lägga huvudet i?

ovanför landet som vi har slitits ifrån,
ovanför molnen som täcker vår syn.
finns det en himmel som inte blinkar
utan bara får oss att skåda bländande ljus
som varken välkomnar eller avvisar
utan bara kastar ett skarpt blått sken
mot våra ögon, våra rädslor, våra drömmar?

upp, vi främlingar! gån in tillsammans
utan att frukta för att möta, för att passera
genom denna ointressanta, dömda slätt,
genom detta likgiltiga mått
för vad våra gröna liv betyder.

kommer våra resor att radera horisonter
eller eskortera oss artigt tillbaka till land?
när vi främlingar gör vår ankomst
till förbundets och löftets land
och drar för gardinen till mörkrets dal
och reflekterar verkligheten bakom skuggorna.

kommer våra öppna ögon
att hålla den där himlen,
den där himlen som aldrig blinkar?