Gångjärnen
från de utbytta boxgrindarna
är långa i ansiktet
i bakplåtens sandlager
när Bolts & Screws Series
växer fram
under kameran
Katten
är fullt upptagen;
äter snabbt ur skålen
på köksgolvet,
med tankarna någon annanstans,
dit han omedelbart ämnar sig,
som en unge som vill ut och leka
igen,
fast allvarligare
Jag kliver ur migränen,
verklighetens detaljer
träder fram igen,
den ena efter den andra
Morgonen molar, kutryggig
Huvudet värker
som en motvillig gryning
i havsbandet
Jag lägger mig ett tag igen, nyss uppstigen,
och läser Allen Ginsbergs Kaddish;
får visioner av nedre Manhattan
och hör inom mig Joni Mitchells
Song for Sharon
Världarna andas ofrånkomliga,
på rygg
i gamla skeenden
Sedan katten bet mig
till akutbesök på Lule Jourcentral
och tio dagars antibiotika
får han inte längre ligga på min bröstkorg;
inte sova i sovrummet
Världen har förändrats,
katten blir mer katt,
jag mindre människa
Det känns ödsligt
Mina ögon rör sig
oroliga
i ansiktet
Vi är alla offer för evolutionen;
för universums tvingande omständigheter;
för alltför stora frågor,
alltför grymma svar
och alltför många obegripligheter
Björn Borg
gjorde ett misslyckat come-backförsök
Nu försöker Putin återupprätta Sovjetunionen;
skaffar på klassiskt manér förevändningar
genom att ställa omöjliga krav
Dylan börjar bli för gammal
och jag är bara åtta år efter...
Jag har mycket otalt
med mig själv
Håret är försvunnet
uppe på hjässan
Bästa utvägen ur kroppen
letar sig upp genom huvudet
Jag känner mig som skorsten,
minaret,
missilsilo
Tankarna ruskar på sig,
lägger sig i en bakplåt
fylld med sand från grusgropen i Lassbyn
och ser långa ut i ansiktet
bland muttrar och brickor
i ett konstnärligt spel
med readymades och found objects