Hade jag fått fortsatt ha er alla i min famn
hade vi undvikit krigen och pandemin.

Nu blev det min uppgift
att ro båten i land.

Men alla ni jag älskat
hänger som livbojar utefter relingen.

Ni hänger fast där
i er egen längtan som jag svek.

När det begav sig
hörde ni mina stön och vackra vrål.

Nu blott minnen från ett eko
ni ändå vet var det hör hemma.

Jag hade kunnat
men ändå inte.

Det är livet på pricken
ett paradis i helvetet.

Och inte förglömma kära ni
ett helvete i helvetet.