Åh, kära trogna sol

Hur kan du göra allt så vackert?

Nu när morgonen kommer smygande

Då får du de kala lönnarna att glittra

Deras grå stammar, deras späda grenar

Du dränker min gård i ditt försonande ljus

Jag tror du säger till mig: Försona dig!

Ja, då kan jag bara försona mig med mig själv och livet.

Denna stora ofattbara gåva.

Låt mig bli stilla och vörda det jag ser...