Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Här har jag samlat några mobila texter som inte alls är något urval, utan bara blidde liksom till, när jag en dag skulle tömma ur veckans texter och sedan leka 'gå vill', vilket är ungefär som att på vilse, söka äventyr där en minst väntar sig


Något om att vara gräll 3 - Något litet om själv klar heter



Onödiga hörnet 3

Jag inser då och då att den idé jag får, och de duggar verkligen omkring mig, jag får ofta ‘ta semester’ från mig själv. Genom att syssla med olika ‘tidsfördriv’, läsa en bok, se en film, lyssna till ljud o musik. Jag är en sådan där människa som ‘kan känna av’ när andra människor fylls av känslorus. Det vill säga när de fylls av starka känslor. Oavsett det är depressioner, tvivel på sin egen förmåga, de blivit förälskade i något eller någon. Jag kan undra över varför jag plötsligt blir så tyngd eller glad. Men så inser jag att det inte är jag själv, utan det är någon annan som känner det där. Källan till känslan är från någon annan människa. Jag har all tid, så länge jag minns, varit sådan, bara att jag länge inte insåg att jag var en ‘uppfångare’ av hur andra kände det. Så jag trodde att det ‘var jag’ som var ‘knäpp’, för jag hade ju ingen anledning till att plötsligt bli himlastormande glad eller ledsen, om jag inte blev påverkad av något i mitt eget liv just då. Istället upplevde jag andras rus. Jag behöver alltså inte alkohol, tobak, narkotika, för att ‘bli i hatten’. Där befinner jag mig redan.
Jag kan förstås, precis som vilken människa som helst, få en genast idé. Där finns ett ‘problem’, en fråga som söker sitt svar. Frågan finns, men vad är svaret? Människan finner ofta svar på frågor, finner ofta lösningar på ‘till synes enkla problem’. Som att ‘klippa och klistra’, ‘tejpa tejp’. Söka ‘genvägar’ och tillfälliga lösningar som kan hålla eller visar sig inte hålla, för stunden. Det är till synes ‘självklarheter’, när lösningen känns ok. Det egna problemet och den egna lösningen. Om det sedan kommer någon ‘oinsatt’ och frågar om saken. Kan jag blir irriterad eller så gott som genast tro mig ha funnit någon som vill höra på en längre utläggning om ämnet. När den som frågar, ofta skulle ha nöjt sig med ‘det korta svaret’. Att bli kompis med någon handlar ofta om att vara, eller verka vara, positivt inställd till vad någon annan sysslar med. Jaså, du är fågelskådare. Hur tar sig det ut? Jaså, du spelar fotboll, kanske tränar ett lag. Hur tar sig det ut? Spioner, i historiskt perspektiv, är gärna människor som skiljer sig en smula åt. ‘De rent ut av äckligt positiva och käcka, som gärna talar varm om sin egen roll i det stora hela’ och så de vilka gärna blir någons plötsligt ‘bästa vän’. Min egen person rymmer alla möjliga versioner av det som är ‘värsta tänkbara’ till det ‘mera lockande’. För att beskriva något använder jag mig gärna av andra människor, det vill säga exempelvis Margaretha, Torkel, Klas, Lisbet, Karin eller Jörgen. Människor jag bara kanske är bekant eller vän med, eller inte. Jag kan skriva om Arktis, Australien, ökenområden och andra otillgängliga platser. Det är väl självklart, jag har ju aldrig varit där. Utom rent mentalt resande förstås.
Berätta historier för mig själv, de bara kommer och medan de låter sig berättas, kommer idén till en annan text och medan den låter sig berättas, kommer idén till en annan text och medan den låter sig berättas, kommer idén till en annan text och medan den låter sig berättas, kommer idén till en annan text och medan den låter sig berättas…
En vän frågade ibland, ’och hur känns det?’
Ibland blir jag en smula otålig, men jag svarar som om det var första gången jag fått frågan. ’Jo då’. Eller ’som att kliva ned i ett vattendrag och känna vattnet strömma’. Det är ungefär som att själv tala eller höra annan prata, det är som att vrida på en kran och upptäcka att den inte går att stänga av, eftersom packningen, den där runda ringen av plast eller gummi, gått sönder. Ungefär som i ens egen kropp, det finns gummiliknande material mellan leder och kotor, det finns ‘mottagare’ och ‘packningar’ som ett slags dämpare av stötar i de flesta maskinerier och kroppar. När de slits så behövs det ‘reservdelar’. Förstå principen och du förstås plötsligt, en hel som värld öppnar sig för dig, eller så står du framför ‘en komplett idiot’. Nu kommer överraskningen, det finns inga idioter, trots att du trott dig vara en själv ibland. Det som finns är ‘ännu ej fattat’ och ‘aha…’.
‘Tredje världskriget har brutit ut…’
‘Ja, ja, får jag bara… först… Vad? Varför har du ingenting sagt?’
Talande tystnad och litet himlande med ögonen.
‘Visst, du har plockat fram fjärrkontrollen till verkligheten, men har du tryckt på ‘power’? Numera står det ‘power’ på alla knappar och ibland talas det om kraftnät eller kraftpaket, plötsligt skall alla tala svengelska och rappa och avlyssna bruset. Jag måste nog få sova på det här.
Allting är ett äventyr, allting.
Även om någon sätter upp sin fot mot ett stöd av något slag och ägnar sin sko en smula uppmärksamhet.




Prosa (Fabel/Saga) av lodjuret/seglare VIP
Läst 22 gånger
Publicerad 2022-01-17 13:29



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP