förr hon levde i ständig vånda

fruktade varje vecka månda'

helgen helgad var

den hade hon kvar

då hon friheten prisade

och friheten firade

ingen rädsla, ingen skam

ville ta världen i famn

då fylldes hjärtat med längtan

var fyllt av livets förväntan

då var himlen alltid blå

men det var inte alltid så

vägen hem jagad av plågoandar

nu går hon där och vandrar

känner bara lycka

här kan ingen tycka

att hon ful och värdelös är

här är en annan atmosfär

all spott och spe hon utstått

det som tycktes vara förutspått

det är glömt och begravet

ej längre finns kravet

att vara andra till lags

hon längtar inte tillbaks

mot framtiden hon siktar

mot horisonten hon riktar

där väntar hennes öde

ett ständigt flöde

av sällan skådat slag

med många förslag

att välja och vraka

en del att försaka

hon hittat sin syssla

med det hon vill pyssla

tillfreds med sitt liv

tar en drink med oliv