Den unika pelargonen.
I kanten av en stad bodde det en vän själ. Den fromme hade prytt sitt fönster med diverse sorter av mårbackapelargoner. De olika sorterna syntes via de namnskyltar som den fromme sparade i krukorna från Waldemarsudde. Nu var det vinter så de stackars pelargonerna hade klena torra grenar. Den fromme gladde sig särdeles åt en enda pelargon som det ofta talades om när någon kom på besök. First Love stod det på den mörkt gröna namnskylten i den vackraste krukan, den som faktiskt inte alls härrörde från Waldemarsudde. Den fromme undrade till och från hur det kom sig att just den pelargonen blommade. Dess blad var små och det såg nästan overkligt ut med den ljusrosa pelargonkroppen fullt utvecklad vid den nästan bladlösa grenen. Ur många vinklar såg den ut att blomma fritt i luften. Av någon anledningen undvek den fromme från att googla denne sort. Det var på något vis betryggande att föreställa sig dess unika karaktär, dess symboliska betydelse i den frommes inre och ytttre värld. Att söka sanningen hade rubbat den frommes tillvaro. I utkanten av sanningens torg sparade de aningslösa på allt som vid en första anblick tedde sig avvikande. att i realiteten skilja sig. De lekte med tanken till en sådan grad att de nästan levde alla människors liv utan att någonsin ha levt ett enda. En natt låg den utvalda pelargonen på golvet. Krukan var spräckt och blomknoppen skild från den klena grenen. Den fromme tog på sig sin yttterrock, trotsade covid restriktionerna ägnade en hel dag åt att åter förnya de vissnade bekantskaper som dessförinnan haft någon slags betydelse. Vid dagens slut sopade han upp jord och porslinskärvor och när han väl krupit ner under täcket och i vanlig ordning sträckt sig efter mobilen var han plötsligt redo att googla sanningen om denna märkliga pelargonsort.
Fri vers
av
smultronbergen
Läst 91 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2022-01-19 00:01 |
Nästa text
Föregående smultronbergen |