När de andra går in värmen, in i ljuset
då står jag ensam kvar, utanför
Jag fick aldrig komma nära, aldrig röra vid det vackra
Allt det som ni gav till varandra utan förbehåll
allt det var bortom mig
En del av oss bär på sår som aldrig läker
En fågel fastnade i taggtråden och gick sönder
Hon flyger aldrig mer, hon läker inte mer
Jag lurade mig själv, intalade mig att kärleken kunde bli min
Att jag en dag kunde bli som er andra
om jag bara gjorde det som var rätt och riktigt
Jag bedrog mig själv, jag spelade en roll
jag bar någon annans kläder, som jag stal en vinternatt för länge sedan
Tills dagen då jag snavade bland rötterna i skogen
föll i leran och smutsade ner mig
rakt igenom
Nu är ingenting helt
ingenting är rent
Så blev jag slutligen allt det
jag en gång fruktade