Snart kommer värmen.
Då smälter snön.
Jag borde snart börja kunna känna.
Jag tror jag kände en gång.
Tror det var nåt inne i kroppen.
Jag fick för mig att det var min egen kropp.
Det var det nog.
Svårt att ha en annans.
När viruset blivit vår vän
och den varma våren börjar värma
då ska jag känna.
Att jag lever.
Det ska bli så skönt.
Bara det här
tar slut.
Sen så.
Sen.
Ska döden få på käften.
Som isbjörnarna.
Ja ja det blir nog bra.
Virus eller inte virus
så tar det slut
en dag.
Och den innerliga värmen
kommer
för att stanna.
Jag kanske blandar ihop saker och ting.
Det gör inget.
Jag har sett en fjäril.
Av den vackraste sorten.
Det är därför jag talar så här.