Vinternatt i människoland
ensam vandrar min själ längs de isklädda vägarna
i stillhet begrundar jag alla mina beslut
ångrar mina val

Jag gav dig något som egentligen inte tillhörde mig
det var aldrig mitt att ge bort

Om jag kunde få en ny chans
börja om från första andetaget igen
Då hade kanske jag också kunnat vara fin
varit den som kunde le mot dig
värmt dina kalla kinder i mina händer

Torka dina tårar älskling
du behöver inte gråta mer
Jag hörde ekot av dina tysta rop i natten
och vände om för din skull

Låt mig få bära dig över tröskeln
och in i evigheten