Drömmande vi står vid tidens sista grindar
med blicken mot den månbelysta skyn
vandrare på väg igenom världen
nattens dimmor har fördunklat så vår syn
med österns vindar genom nordens bleke
med havets stormar över våra berg
med vackra ord som obemärkt besticka
omgestaltas efterhand naturens färg


Med stolt förankring på ruinens fallna murar
och vilsna visor vid dess måltidsbord
går man i blint förakt till strid mot rätten
som står tillbaka för förljugna ord
och skuldbelastad brann den ärvda frihet
som gavs en gång i återlösningen
en skändad gudsbild och en falsk förhoppning
om en återskapad jord som reser sig igen.